05.06.13
/16:10
Det tar tjugo minuter att cykla hem från festerna klubbarna efterfesterna i den här staden.
De måste vara mina mest lättromantiserande minuter;
med mer liv i blodet, musik som talar tydligare, känslor som känns innerligare, ben som trampar fortare, gator som ebbar tommare än någonsin annars.
En gång var de mina värsta med fokus på mörker, hur kalla fingrarna blir och all potential fara. Men ingenting är längre som det var förut.
Man ska fira en väns födelsedag.
Samma vän som man gick på dagis med och sen i samma klass som på lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet och i gymnasiet. Som man tillhört samma kompisgäng som sedan man började ingå i kompisgäng och som lärarna förväxlade med varandra tills båda fick nog och gjorde självständighetsrevolt.
Som växt isär, ihop och tillsammans med hundra gånger men aldrig lämnat
och som är den enda personen i världen man inte behöver prata med för att veta exakt vad man menar tänker känner och som man cyklar hem till i sina fulast kläder och smutsigaste hår utan att ursäkta sig för att spela monopol på blodigt allvar.
Jag älskar dig och mig och denna versionen.
